Sök:

Sökresultat:

8 Uppsatser om Makrocykliska glykopeptider - Sida 1 av 1

Enantioselektiv HPLC-analys med kirala stationärfaser bestående av makrocykliska glykopeptider och polysackarider

The purpose of this study was to evaluate enantioselective analytical methods by separation of the enantiomers of four drugs (citalopram, zopiclone, tramadol and methylphenidate) and their metabolites. The analyses were performed with HPLC-UV with columns whose stationary phases were based on macrocyclic glycopeptides (Chirobiotic V, V2 and T) and polysaccharides (Lux Cellulose-1, Cellulose-2 and Amylose-2).The Chirobiotic V column showed high selectivity for citalopram and its metabolites. High resolution was obtained using a mobile phase consisting of methanol, acetic acid and ammonia. High selectivity for the enantiomers of zopiclone and its metabolites were obtained on the Cellulose-2 column using a mobile phase consisting of acetonitrile and ammonium acetate buffer.The enantiomers of tramadol were separated with the Amylose-2 column. However, changes in the pressure arose, probably caused by the additive NH4HCO3.

P-glykoproteins betydelse vid metabolism och resistensutveckling mot makrocykliska laktoner

Parasiter i magtarmkanalen och framför allt nematoder, orsakar världsomfattande produktionsförluster hos lantbrukets djur. För att kontrollera nematodinfektioner används anthelmintika. En överanvändning av anthelmintika har resulterat i att vissa nematoder utvecklat resistens. Därför är det väsentligt att vi tillämpar en sund användning av anthelmintika som inte gynnar vidare resistans utveckling. Makrocykliska laktoner är den substansgrupp som används flitigast.

Skillnader i upptag, metabolism, distribution och utsöndring av makrocykliska laktoner hos olika djurslag

Makrocykliska laktoner har varit flitigt använda avmaskningsmedel hos olika djurslag sedan mitten av 1980-talet och används fortfarande. För att avmaskningsmedel ska vara så effektiva som möjligt är det viktigt att veta hur de tas upp och omsätts i kroppen hos olika djurarter. Detta för att kunna anpassa doseringen till olika djurslag. Några farmakokinetiska parametrar har undersökts för att se om det förekommer skillnader i upptag, distribution, metabolism och utsöndring mellan nötkreatur, får och gris. Genom att jämföra olika studier fann jag skillnader i halveringstid, AUC, Cmax och tmax mellan gris, nötkreatur och får.

MDR1-mutationen hos hundar

P-glykoprotein (P-gp) är en effluxtransportör som ursprungligen uppmärksammades för sin kapacitet att skydda tumörceller från flertalet läkemedel. Det har sedan visat sig att P-gp även finns i andra vävnader, som tarm, njurtubuli, lever samt i hjärnans kapillära endotelceller. P-gp är en viktig komponent i blod-hjärnbarriären där den hindrar passage av icke-essentiella substanser till hjärnan. Genen som kodar för P-gp kallas MDR1. Mutationen som flertalet hundraser har är en deletion i det fjärde kodande exonet i denna gen.

Anthelmintikaresistens hos nötkreatur : vad vet vi idag?

Anthelmintikaresistens hos nötkreatur är ett problem som uppmärksammats allt mer under senare år. Denna litteraturstudie visar att det är ett globalt problem som med stor sannolikhet finns i ännu fler länder än de som hittills har undersökts. Främst har Cooperia spp. men även Ostertagia ostertagi rapporterats vara resistenta mot makrocykliska laktoner och i vissa fall även bensimidazoler. Att resistensproblematiken tagit längre tid att upptäcka hos nötkreatur beror troligtvis på att de vanligaste resistenta parasiterna är lågpatogena vilket kan ha dolt problemen för djurhållarna.

Resistens och parasitkontroll av hästens spolmask, Parascaris equorum

Hos häst finns två olika arter av spolmask, Parascaris equorum och Parascaris univalens. P. equorum har ansetts vara den av parasiterna som orsakar infektion hos häst. Huruvida väl detta stämmer är dock en fråga som nyligen lyfts fram och är betydelsefull för framtida forskning. Den här litteraturstudien kommer ändå huvudsakligen inrikta sig på P.

Behandling mot spolmask på hund och katt

I denna litteraturstudie sammanfattas ett flertal undersökningar av effekten av olika anthelmintika till hund och katt för behandling mot spolmaskarterna Toxocara canis, Toxocara (cati) mystax och, till viss del, Toxascaris leonina. Samtliga studier har publicerats mellan åren 1998 och 2011.T. canis drabbar hundar, T. (cati) mystax angriper katter och T. leonina har både hund och katt som huvudvärd.

Resistensläget för hästens spolmask, Parascaris equorum

Resistensutvecklingen hos hästens inälvsparasiter har länge varit omtalad och har på senare år blivit ett ännu hetare ämne. Inte minst hästens spolmask som på bara några år har gått från; att kunna avdöda med de flesta avmaskningsmedel, till att nu vara kandidat för multiresistens. Studier världen över bevisar en multiresistens mot samtliga makrocykliska laktoner och det finns även studier som tyder på att så även är fallet med pyrantel-preparat. Den enda substans som idag är effektiv mot Parascaris equorum är bensimidazol; emellertid har vi det i Sverige gott ställt i resistensproblematiken där även pyrantel har fortsatt god effekt.Det finns många negativa effekter som kan uppkomma vid en spolmaskinfektion, där kolik och tarmruptur är de allvarligaste. Det finns även studier som indikerar att koliksymptomen kan ha en relation till föregående avmaskning och att det på grund av denna blir en stockning av avdödade maskar.En förebyggande åtgärd mot infektion av spolmask är framför allt att ha en fungerande avmaskningsrutin, gärna med selektiv avmaskning genom träckprov.